Näthata mera och gör det anonymt
By Erik Laakso at 13 July, 2009, 10:40 am
En av de stora konflikthärdarna som skär rakt igenom det digitala samhället handlar om frågan om anonymitet. Man kan förledas att tro att det är en generationsfråga men det är nog snarast så att det handlar om var man är i en slags digital generation. Med jämna mellanrum dyker de upp, debatterna om att inte tillåta anonymitet i kommentarsfält och diskussionsforum. När jag läste den senaste artikeln i ämnet, av Robert Aschberg, så tog jag den för ett utslag av sommarröta och nyhetstorka. Jag menar, Aschberg brukar ju vara för demokratin på ett närmast fundamentalistiskt vis.
Peter Karlberg punktar upp några väldigt bra påminnelser för de som ropar efter stopp för anonymiteten. Centralt för att förstå hur vi som varit aktiva på nätet tänker är hans andra punkt:
- “På Internet finns – som man kunde anta att alla visste år 2009 – en tradition sedan BBS:ernnas tid att man skaffar sig ett handle, ett alias, ett namn som man använder på nätet. I vilken utsträckning man tar ett namn som identifierar, använder sitt eget eller låter andra få veta vem man egentligen är väljer man själv, ofta är det kasnek de “närmaste” som vet. Idén bygger på att man bland annant kan experimentera med sin identitet, alltså uppträda med andra egenskaper, sätt än man kanske gör i verkligheten (ett bra exempel är ju hur detta tillåter den annars tystlåtna, blyge, kanske lite mobbade att uppträda så som hn/hon verkligen är eller vill vara).”[sic!]
En förhastad slutsats
Först och främst är det nog så att Peter gör en något förhastad slutsats när han tror att alla vet om det han skriver om, jag tycker mig möta allt fler som tror att det där med Internet startade ungefär en vecka innan de själva kom igång, oavsett om det var i år eller 2005 eller 1999. Själv kopplade jag upp mig 1996 och jag har också fått förstå att Internet inte var helt nytt ens då för jag ramlade in i en värld som hade sina egna strukturer och sociala regelverk. Det man gör som ny i ett ovant sammanhang brukar vara att läsa in och känna efter hur det fungerar, inte bullra om att alla andra gör fel och är kräk.
“Häng ut kräken”
Det verkar som om många som vill motverka rätten att vara anonym inte förstår att någon slags medborgargardistisk uthängning i stället för att gå lagvägen bara vidgar klyftor och motverkar syften. Ett exempel på det är den makalöst obegåvade artiklen av politikern Lars Knapasjö i Södermanland. Han tar Ascbergs, missriktade och dåliga, försvar för Carolina Gynnings kamp mot “näthatarna” till intäkt för sin vilja att komma åt politiska motståndare i en bitter kamp på hemmaplan. Det är så trist när det egna skygglappsperspektivet kommer fram så tydligt och avslöjande som det gör för Knapasjö.
Hitta gärna på ett kreativt handle
Artikeln om anonymitet för användare på Wikipedia sammanfattar väldigt väl exakt hur anonym man är och varför det i flera fall kan vara väldigt bra att få vara anonym. Jag kan förstå om jag som politiker kan uppfattas som en del av en maktstruktur av den som vill kommentera och diskutera med mig, därför välkomnar jag anonymitet som alternativ för den som så önskar. De får hemskt gärna hitta på ett namn, ett “nickname” eller “handle” fungerar också bra men mest för att det är krångligt att föra ett samtal med fyra personer som alla kallar sig “anonym”. När man som en del gör (vanligt på s-info) menar att varje personnamn är påhittat när åsikterna inte överensstämmer med bloggaren är på gränsen till sjukligt misstänkliggörande av människor med andra åsikter. Varje argument eller opinion kan svepas bort med påhittade argument om påstådd anonymitet. Det är osmakligt och ett förakt för demokratin.
Nyuppkopplade politiker
För en som har debatterat på Internet sedan 1996 och inte börjat använda sitt riktiga namn förrän 2005 så är den här debatten obegriplig och jag har faktiskt inte en enda gång under åren mellan -96 till -05 mött någon som ifrågasatt mina argument baserat på att jag agerade med ett “nickname”, det var mina argument och åsikter som bemöttes. Varför klarar inte de relativt nyuppkopplade politikerna och reportrarna det? Mitt första “nick” var för övrigt Baloo.
Andra intressanta bloggar om: politik, anonymitet, näthat, nickname, debatt
Läs också i Bloggtidningen, Katrins blogg, Liberal och långsint, Marcus “förstås” Birro, Jonas Gardell & Dagens Nyheter
(2 votes, average: 3.50 out of 5)
Loading ...Kommentarer
Det går inte att kommentera det här inlägget.
Baloo – helt underbart!
Jag läste också den där (S)-artikeln och fick ont i magen över hur obehaglig och grund den var. Insiktslös och föraktfull. En sådan där “folk är pöbel”-artikel, tankar som socialdemokrater bör akta sig noga för att uttrycka.
Vissa har hamnat i ett “vi-och-dem”-tänk som knappast är nyttigt…
Jag började i vevan 95-96 att koppla upp mig och debatterade då under mitt riktiga namn. Snabbt urartade en del vilket gjorde att jag gick över till pseudonym, eller varför inte kalla det för artistnamn? ;o)
Människor, oidentifierade sådana har skrikit oförskämdheter åt mig på stan flera gånger – jag föreslår helt enkelt obligatoriska namnvästar på alla så vi kommer till rätta med dessa problem!
F ö är inte hatbloggsproblematiken svårare än kör på en bra bloggprogramvara, ignorera idioterna och blockera dem sedan. Polisanmäl om de bryter mot lagen. Enkelt.
//Zac
PS. Blogghats-ämnet är ganska tacksamt för mediawannebees numera… 15min till i rampljuset…
Jösses amalia. Nu har jag läst denne Knapasjös underligt hatfyllda inlägg i debatten och jag häpnar över vilken avsaknad av insikt denne person har. Dig kallar han kräk (“inte bara de anonyma är kräk” tror jag han skrev. Man undrar vad det är för knäppa företrädare sossarna har i vingåker.
Det du skrivet är sunt och tänkvärt. Hoppas att Knapasjö lär sig lite om hur nätet fungerar. Men med tanke på att han kallar både dig och ditt inlägg för dåligt, tror jag att han är bortom räddning.
Sossar på nätet kanske borde ha, om inte en åldersgräns, så åtminstone något sorts kunskapskrav…
Oscar, men det underbara är ju att dårarna avslöjar sig obarmhärtigt när de släpps lösa på nätet. Jag tycker det är suveränt att folk får möjligheten att visa vilka de innerst inne är. Den där mannen är ett tydligt exempel på att han bara tror att den handfull sossar, som han anser sig vara orättvist behandlad av i Vingåker, är de som läser hans blogg. Ungefär lika begåvat som nätmobben som tror att de sitter anonymt skyddade bakom sina skärmar. Ett rejält skott i foten från Knapasjö helt enkelt.
Bara apropå, men det fattade du väl förstås, så var min “förhastade slutsats” mycket medveten. Lite kom jag att tänka på generationsdebatten nyligen – såtillvida har ju en del yngre rätt – det finns äldre som inte har en aning.
Jag har också läst Knapasjös inlägg och man fick sig ett gott skratt.
Jag tror det var Catti Ullström som skrev ett blogginlägg förra året som handlade just om den typ av bloggpostningar som Knapasjös inlägg är ett så fint exempel på.
Hon sa att hon läser många politiska bloggare men det är bara hos en kategori av politiska bloggare som man hittar den typen av inlägg och det är hos äldre Socialdemokratiska män.
Jag tror hon har rätt.
Han verkar ärligt talat inte må bra. Det är som ett nervsammanbrott i realtid.
“Jag tycker bara synd om att de inte har ett riktigt liv att leva och att deras självkänsla och självrespekt är så låg att de kan tillåta sig vad som helst för att få ut sitt hat och sin hämnd.”
Mtp att Knapasjö förmodligen har fått sin debattrymd installerad i kommunfullmäktige -där man sannolikt håller med sin Bäste Broder, annars får man ingen sprit till nästa lunch – så är jag itne förvånad.
Har man deltagit i gräsrotsdebatter – dvs internetforum – i en tio, femton år så … är han faktiskt ganska vänlig i sin framtoning. Men han är politiker, bevars. Får inte göra valboskapen upprörd.
Det är då själva fan att Machiavelli skrev en sån jävla bra politikermanual.
Att kommentera anonym är knappast något problem. Men vad är poängen med att flame:a någon, med i bästa fall oväsentliga och meningslösa kommentarer eller i värsta fall med personangrepp och hot? Nej, debatten handlar egentligen inte om anonymitet. Så himla anonyma är vi egentligen inte, även om vi gömmer oss bakom ett påhittat nick. Det handlar helt enkelt om vanlig netikett!
Medborgare X, jag tycker du gör en väldigt bra iakttagelse. Helt rätt.
Jag kan avslöja mitt första nick. Året var 1991 och jag var 9 år gammal och ringde runt på BBSer: Lionguy.
Jag har visserligen inte deltagit i internetdebatter sedan stenåldern, däremot skrivit inlägg till papperstidningar. När jag har en åsikt som jag anser värd att framföra sker det naturligtvis under mitt verkliga namn, oavsett vilket forum jag vänder mig till och vilket ämne det gäller. Att skriva en insändare anonymt har jag aldrig funderat över en enda sekund, även om det funnits tillfällen när det varit förbundet med vissa risker.
Problemet med anonyma kufar behöver inte vara något problem om de kan diskutera sakligt och hålla sig till debattämnet, men många har en tendens att gå över till personangrepp. Förmodligen har de komplex av något slag eftersom de inte vågar stå för sina åsikter utan måste gömma sitt verkliga jag. Här tror jag psykologer och psykiatriker har ett stort verksamhetsfält att livnära sig på.
Jag kan inte förstå vad det är för fel med Knapasjös inlägg, han uttrycker en naturlig aversion mot människor som döljer sina verkliga jag bakom masker. Den dag jag inte vågar stå för mina åsikter offentligt, då slutar jag skriva. Om jag bodde i en diktatur där det vore förenat med livsfara att öppet berätta vem jag är, då skulle jag tveka, men att hänvisa till sådana risker i dagens Sverige anser jag närmast löjligt.