Piratpartiet tycker det är löjligt att andra partier tar till sig deras politik

I rättvisans namn så jämför han sig ju inte med Gandhi, utan citerar dennes insiktsfulla iaktagelse.

Jag är också motståndare till den här långsintheten, men den är en förklarlig reaktion på ett långvarigt förakt för och ignorerande av (PP)s frågor i den officiella politiken. Det är nog snarare vad man uppfattar som ett opportunisiskt kappvändande man irriterar sig på. Och historieförfalskningen hos politiker som säger sig “alltid” tyckt som (PP), i de fall då detta uppenbart inte är sant.

Man vill kanske höra att “jaja, ni hade kanske litet rätt ändå”, innan någon annan tar cred för frågorna.
Storsinthet från båda håll!

Jag svarar ju givetvis inte för andra än mig själv, men omvändelse under galgen är inte mycket värt. Verkar vara mest röstfiske; vet av erfarenhet vad vallöften när det gäller dessa frågor är värda, nada.

Förhoppningsvis är engagemanget något som lever kvar efter valet 2010 och då kan piratpartiet avvecklas efter en period, men det är inte något jag räknar med.

Kan hända att jag är så negativ att det är till skada för mina egna mål. Men jag har nu lärt mig att lögn är något naturligt för politiker i Sverige. Jag litar helt enkelt inte på dem.

Som exempel: Lena Ek. “När det gäller IPRED och trafikdatalagring så motsatte Centerpartiet sig detta både i Europaparlamentet och här på hemmaplan.” http://lenaek.se/dags-for-piratpartiet-att-bekanna-farg/ . Ren lögn. Centern röstade för IPRED och har uttalat sig positivt om datalagringen.

Är jag långsint? Kanske. Är jag negativ? Absolut. Men inte att jag tar deras ord på allvar strax innan ett val. Mitt förtroende för dessa våra representanter är på absolut botten.

Personligen anser jag att den här typen av reaktioner beror på en misstro som dessvärre närts under en rätt lång tid. Däremot tror jag det är övergående, så snart man inser att det finns en uppriktig vilja till förändring.
Jag är enig med dig; att dra upp oförrätter istället för att bara inse att spelplanen ändrats och gå vidare är t o m mycket kontraproduktivt.
Men det finns naturligtvis ingen överenskommelse om en “spott&spe”-kampanj från (PP). Vad är det egentligen som hänt? Mer än Engström i Expressen?

Vi har inte råd att vara reaktiva här. Att bara säga “jamen va bra att ni tycker som vi, då kan vi ju lägga ner kandidaturen i den här valrörelsen” för att sedan samla krafter igen när svekdebatten oundvikligen dyker upp vore demokratiskt oansvarigt.

Jag förstår att det känns taskigt på piratsympatisörer i andra partier, men man får ändå lov att titta på sammanhanget lite. Vi kan inte köpa “ska inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration” en gång till, inte när det är mitt i en valrörelse. Politiker ljuger. Mycket. Särskilt i valtider, och då kan man inte förvänta sig att någon ska lite på dem. Om Maudan dyker upp om en månad, när valet är över, rösterna räknade och mandaten fördelade, och säger “vi har lyssnat på centerupproret”, då kan det finnas lite trovärdighet. Om Mona om en månad säger “vi tänker kicka Bodström”, då skulle det ha en smula trovärdighet.

Att man står och pratar sig varm för fildelning mitt i valrörelsen, efter att ha varit mot ända tills PP seglade fram i opinionsmätningarna, det är inte förtroendeingivande.

Om tongångarna är de samma när det inte är valrörelse, och man till och med börjar lägga konkreta förslag på bordet, då kan jag sympatisera med dig Erik, men i dagsläget tycker jag mistroendet är helt berättigat, särskilt med hänsyn till prioriteringar. Det är ju fint att Marita Ulvskog kommer ut som integritetsivrare, men hur högt värderar hon integriteten? Om hennes partigrupp försöker köra över henne, är hon då villig att rösta emot alla förslag de lägger i ren protest? För om hon inte är det, så värnar hon inte på allvar om piratfrågorna.

Problemet är att de etablerade partierna tidigare lovat mycket, men sedan gjort en helomvändning efter valet och gjort precis det som de innan valet fördömde. Efter en sådan grej så måste man först bevisa att man är trovärdig innan man blir trodd, folk tror inte på dem när de återigen kommer med samma löften som man tidigare bröt.

Visa er seriösa en mandatperiod, sedan kanske folk vågar lita på er igen. Vi vill inte bli lurade igen.

Följande måste man dock erkänna: Socialdemokraterna har inte begått något ideologiskt förräderi – det är det Alliansen som har gjort.

Det hela verkar handla om förtroende. Det kan jag köpa. Piraterna har ännu inte fått se några resultat från “gammelpartierna”. Jag kan förstå att de inte vill ta ut champagnen ännu och fira det fria internet.

Men att gå ut och håna eller smutskasta de partier som nu försöker stödja PP i frågan känns så fel så det rycker i mungipan på mig. Jag vill se ett citat från Engström eller Falkvinge som säger “Det känns bra att gammelpartierna börjar ta till sig våra argument. Hoppas bara de håller vad de nu har lovat även efter valet.”

Ett sådan citat känns ganska passande. Att kalla gammelpartierna för “komiska” och säga att trovärdigheten är “absolut noll” ger mig inget större förtroende för piraterna. De kan sköta det här bättre, och de måste lära sig att sköta sig bättre om de ska bli ett seriöst parti.

Det är väl så människor fungerar i sin natur. Har man förbrukat sitt förtroende eller gjort dumma saker så får man kämpa i uppförsbacke och motvind och verkligen göra bot och bättring. Att bygga upp tar alltid längre tid än att rasera. En skyskrapa byggs på några år kanske med mycket arbete och svett och rivs med sprängmedel på någon timme utan lika mycket arbete och svett.

En djup relation kan ta år och månader att bygga upp och kan ödeläggas på en sekund av ett knytnävslag… Visst man kan komma över det eller inte men det tar tid. Samma sak i denna förtroende krisen den skada politiken man fört under några år tar tid att läka. Man brukar säga att man ska tänka efter före innan man handlar för efteråt är det förtsent och detta kommer just av det faktum att det är lättare att rasera det man har och byggt än det är att skapa dem.

Buddhisterna pratar om något de benämner kharma. Det är principen att alla våra handlingar ger konsekvenser och de studsar även tillbaka till en själv. Därför är det även i rent egoistiskt perspektiv bra att välja bra gärningar framför dåliga.
Förutom ett personligtkharma så finns det även kollektiva och världsligtkharma.

Är jag oförskämd mot en person ger detta genklang för den personen och mig själv av dåligheter av olika slag. Sparkar jag foten i vredesmod i en betongvägg drabbar det väggen och mig. Väggen kanske får en spricka och jag bruten fot.

Sitter jag för Centern och röstar ja till lagar som är dåliga drabbas jag hela C och alla som lever i landet av lagens konsekvenser av dåligheter av olika slag. Är jag utlandssoldat i Afganistan och våldtar kvinnor så drabbar kharman mig, kvinnorna och hur alla andra svenskar genom hur svenskar uppfattas i utlandet.

Släpper jag ut entriljon ton koldioxid drabbar det mig och allt levande på jorden av dåligheter av olika slag.

Man kan nog sätta upp mycket på kontot “battle fatigue”. Det är heller inte fråga om hån eller smutskastning utan om misstro. En välgrundad sådan. Frågan är helt enkelt så viktig att man inte heller kan ha den något bekymmerslösa attityden “det känns bra…hoppas bara de…”.

Alliansens svek var för många rätt traumatiserande. Att (S) inte bjöd motstånd var det också. Det ligger ingen komplicerad psykologi bakom det här.

Ptjaa, en maktpolitiskt aktör, javisst. Konstigt vore annars.
Nästan alla inom pp och kanske ännu mer bland de som ‘bara’ röstar pirat har andra frågor som engagerar. Det är frågor som inte berörs av, och inte heller ska beröras av pp.
Jag har själv aldrig sett någon motsättning mellan något ungdomsförbund och pp, annat än i trivsamt debattformat. Det kanske finns vissa motsättningar som framför allt belyses i valtider. Jag har inte sett dom, och ser (nästan) alla ungdomsförbund som allierade.

“Gnölandet” tycker jag är befogat. När partier säger en sak och gör en helt annan, så är det skäligt att gnöla. Däremot borde pp stötta ‘goda’ krafter inom olika partier. Det görs också bland flera bloggare som rekommenderar vem man kan kryssa i andra partier, folk som inom sina partier har renommé att värna om demokrati och integritet. Det är nog inte vanligt bland andra partisympatisörer(?).

Jag tror att Christian och många pp-anhängare har hittat goda skäl att slåss mot en statlig expansion på bekostnad av medborgarnas privatliv. Någon ‘saltfråga’ känns överflödig.

Att pp ska bli ett permanent parti med representation i Sverige känns inte som ett rimligt antagande. Däremot hoppas jag att det kan bli en rörelse som kan stödja andra länders kamp för frihet och integritet.

Sist och minst: Det är val, och allt ska inte tas bokstavligt. Det kan behövas lite bränsle på elden för att väcka människors engagemang, lite hårdare ord än vanligt för att få folk att nyttja sin rösträtt.
Bra och tankeväckande blogg. Tack

“Alliansens svek var för många rätt traumatiserande. Att (S) inte bjöd motstånd var det också. Det ligger ingen komplicerad psykologi bakom det här.”

Ja och att alliansens svek var så traumatiserande beror nog på att många såg dem som hopp om förändring efter år av Socialdemokratiskt (och dess allierade) styre mot mer överstatlighet och övervakning. Nu ser nog många att alliansregeringen och den rödgröna dito båda har tagit oss längre ner på det sluttande planet och därför är löften i från de som styr nu eller sitter i oposition något man kan svälja med hull och hår.

@ Naggie
D*et stora problemet är att de traditionella partierna, bland annat mitt eget Centerparti, inte “försöker stödja PP i frågan”, utan istället försöker se till att de väljare som uppmärksammat integritetsfrågorna röstar på deras parti istället för PP.

Klassiskt, ohederligt röstfiske är vad jag kallar det, och då är jag ändå Centertermedlem sedan 20 år, som sagt…

En sak man inte ska glömma är att de flesta piratpartister har ett andra parti som de stöttat tidigare, och som de kommer att gå tillbaka till den dag PP inte längre behövs.

Vi hatar alltså inte de traditionella partierna, men vi känner att vi inte kan lita på dem i dessa viktiga frågor. De har dock fortfarande en plats i politiken.

Jag respekterar dig och dina åsikter starkt, men jag måste säga att Christian Engström har helt rätt denna gång – ta det från en vanlig gräsrot.
Det är flagrant hur flaggorna nu plötsligt vajar åt ett helt annat håll så snart en fråga får fokus.
Det är inte Christian Engström som gör bort sig – det är det politiska etablissemanget som yrvaket ser färska röster. Vi väljare ser detta ganska tydligt numera så jag tror faktiskt att PP stärkts av detta (“de hade ju rätt hela tiden”) och att politikerföraktet ökar (“djävla kappvändare”).

Farligt – och handen på hjärtat – visst var det till viss del likadant förra valet 2006. “Inte jaga en hel ungdomsgeneration” – vilken bullshit i efterhand. Det var en hel ungdomsgeneration som förlorade tron på det etablerade politiska systemet det… Låt oss ta demokratin tillbaka – första steget är en röst på Piratpartiet i EU-valet 2009.

//Zac

Med ungefär samma resonemang som ovan skulle man ju kunna komma fram till att sossarna inte längre behövs… eftersom moderaterna/alliansen numera går till val på skola, vård och omsorg samt arbete åt alla.

Att de interna krafter inom dessa partier som tycker så ännu inte har fått till något praktiskt genomslag behöver ju inte betyda att de inte borde få fortsatt förtroende, de har ju faktiskt lovat ÄNDA sedan valrörelsen 2006, om inte ÄNNU LÄNGRE!

Eller varför inte ta steget fullt ut och avskaffa själva valet och istället ge alla mandat till det parti som lovar mest och har flest frågor på programmet?

Det sorgliga i sammanhanget är egentligen att de etablerade partierna misskött sig så att man nu får rösta efter partiernas trovärdighet snarare än efter deras ideologier.

Det skadar demokratin, rejält.

Nej, det är vitaliserande för demokratin att vi kan kasta ideologierna på sophögen!
(Ideologi=populism=kraftigt förenklat budskap)
Det enda som bör diskuteras är sakfrågorna, endast detta kan ge den moderna medborgaren vad han/hon vill ha.
Gammelpartierna har börjat gräva sin egen grav med åratal av ideologisnack som till intet förpliktigar, som att bara ha stora skyltar utanför butiken om lågpris men sedan ha prislappar på löjligt höga nivåer inne i butiken.
Nu har folk fått alternativ som saknar tomma partiprogram och istället lovar ngt konkret, och då röstar man med fötterna (bra uttryck i detta fall…)
Framtiden ligger i sakpolitiken, och vi upplever nu ett snabbt skifte, tak och lov!

Med risk att upprepa det andra sagt…

Trovärdigheten för de etablerade partierna ÄR i nuläget noll (I varierande grad noll, kanske). Röstar man igenom FRA och IPRED, förlöjligar Piratpartiet och börjar jobba på datalagringsdirektivet direkt, är man inte trovärdig övervakningsmotståndare.

Jag kan mycket väl tänka mig att återgå till ett “konventionellt” parti, OM jag känner att det är trovärdigt och säkert.

Tips på vad som måste till för att jag ska återfå förtroendet:
- FRA-lagen samt IPRED måste rivas upp omgående.
- Stoppa utvecklingen av en datalagringslag i Sverige
- Bojkotta ACTA
- Släng ut skivbolagen ur maktens korridorer
- Faktiskt lämna sådana här frågor till folk som förstår internet. Inte en 50årig riksdagsledamot, inte en skivbolagsrepresentant.

Snälla tänk lite nu. Det tar tid att återvinna förtroende, och S måste mena att de menar allvar.

När S har lagt förslag som river upp IPRED, Datalagringsdirektivet, lägger ned FRA, sparkat bodström, och legaliserat BÅDE Upp och Nedladdning för icke-kommersiellt bruk, samt stiftat en lag som säger att prevhemligheten och yttrandefriheten och andra rättigheter gäller lika starkt på nätet som i posten.

DÅ lyssnar piratpartiet, men inte innan.

Sannolikheten är nämligen att S säger “nä men man måste ju ge pengar till författare, det är ju bara nedladdning som ska vara ok, inte uppladdning, och vi ska bara ändra FRA inte lägga ned det, samt IPRED är bra men det behövs en domstolsbedömning.”

Du måste ju kunna förstå att S inte genomgått någon större personlighetsförändring över en natt. De vill bara få det att se ut som att de håller med.

Jag är inte speciellt långsint, om än litet luttrad av de senaste årens politik. Men faktum kvarstår ju att socialdemokraterna fortfarande aktivt stödjer datalagringsdirektivet. Det står ju tydligt i integritetsrapporten.

Men självklart ska vi uppmuntra de positiva krafter som finns i de traditionella partierna. Det är folk alldeles för dåliga på att göra.

Gränsen mellan att bedriva partipolitik och att upplysa väljarna om att de traditionella partierna historiskt sett inte har varit att lita på och att det bör påverka valet är ganska fin. Jag hoppas att piratpartiet inte faller till föga och börjar idka partipolitik alltför mycket. Det viktiga är ju att frågorna drivs – inte av vem.

Erik skrev: “”Om det nu är så att vi faktiskt lyckas få till en omvändelse i våra moderpartier så tycker jag inte de som vi lyckats övertyga förtjänar spott för det”"
Jag tror inte att någon vänder sig emot det.
Vad många reagerar på är ju att det vi sett dom sista dagarna antagligen inte handlar om någon “omvändelse” utan bara en taktikkörning inför dagens val och det är ju inte riktigt lika ädelt.
“”You don’t need a weather man To know which way the wind blows”"
Socialdemokrater mot storebror känns väl lite som Sverigedemokrater mot främlingsfientlighet. Lite svårt att ta på allvar.
I Sverige ÄR ju Socialdemokraterna storebror. Det handlar inte bara om SAPO, IB, Bodströmsamhället, FRA och IPRED utan om partiets attityd till personlig integritet som förutom i det nämnda även återspegler sig i diverse angiverilagstiftning tex inom skatterätten.

Även om jag upprepar vad andra redan sagt vill jag ge dig en liten eloge för att du försöker förändra sosseriet till en mer demokratisk linje. Att gå med i ett socialistiskt parti om man är demokrat känns visserligen som att gå med i Bandidos för att man gillar att knyppla och sedan försöka förändra innifrån, men det är ju bra att du och några till försöker i alla fall.

Du skriver: “Om det nu är så att vi faktiskt lyckas få till en omvändelse i våra moderpartier…”. Ja, om ni lyckas med det så är allt väl, men ännu så länge är det endast en läpparnas bekännelse. Soclialdemokratins historia av fullständigt förakt för allt vad gäller respekten för medbordarnas integritet känner vi alla till. Alltifrån tvångssteriliseringarna via IB-affären och förbud mot parabolantenner till dagens FRA och IPRED har ni sossar fullständigt kört över medborgarna och att då plötsligt vända på en femöring och påstå sig värna integriteten måste ju även du förstå är en omvändelse under galgen. Glöm aldrig att det faktiskt var Bodström som faktiskt la grunden till detta och att karlbedrövelsen faktiskt är stolt över det. Därför har sosseriet som parti absolut noll trovärdighet i integritetsfrågor, även om det finns enstaka sossar med självständigt tänkande i behåll.

Myt? Vilken myt? Att SSUs medlemsregister mestadels bestod av påhittade personer visste jag men att även förre justitieministern Bodström skulle vara en myt var en nyhet för mig. Vänligen utveckla?

Du har dock rätt i att inte all ondska är sossarnas fel, även om det är bra nära Varje Allianspolitiker jag har det tvivelaktiga nöjet att konversera får naturligtvis också höra min åsikt om deras ryggradslösa hantering.

Du tillhör ett parti som har socialismen inskriven i sitt program och en snabb titt i olika sosse-fora ger vid handen att det finns tillräckligt många tokdårar som faktiskt tror på och aktivt kämpar för smörjan. Du tillhör en liten minoritet med, får jag lov att säga, relativt sunda åsikter, men du och dina gelikar är fortfarande att jämföra med knypplarna inom Bandidos. Man hör inte av dem så mycket.

“Vad Bodström gjort och hållit på med är mig allom bekant, den mannen är en katastrof”
Har du tänkt på att vi vet inte särskilt mycket om vad en rödgrön regering efter valet 2010 kommer att innebära. Det hänvisas till rådslag och samarbetsgrupper. Men två saker vet vi.
1. Man ska höja skatterna för vanligt folk (trots att vi redan har världens högsta eller möjligen näst högsta skatter)
2. Thomas Bodström ska ingå i den regeringen. För det lät han läcka ut när han var i Helsingfors.
Om dessa två saker är bra eller dåliga är då upp till var och en att avgöra

Vad gäller socialismen så har jag alltid ansett att Rudolf Meidners fornder var Socialism för dom innebar att alla stora företag skulle socialiseras genom att dom LO skulle bli majoritetsägare, utse styrelser och ta över helt enkelt.
När S övergav Meidners fonder (vilket gjordes nån gång under perioden 1979-1983) så övergav man den formen av socialismen som innebar att produktionsmedlen överförs i samhällets ägo.
Däremot så innebär ju det skattesystem som vi hade under s regeringstid och som innebar att normalinkomsttagare betalade mer än 60% av det dom tjänade i skatt (om man räknade med alla skatter) också en slags socialism. Det som socialiseras är människors inkomster när mer än 60% av dessa överföres i samhällets ägo. .
Denna socialism finns dock inte bara i partiprogrammet “för att hålla romantikerna på gott humör” utan denna socialism finns också i praktisk politik.

Hehe… Ja, när partiets jourhavande niddiktare får fatt i den meningen så lär du få dina fiskar varma, men du är väl van vid detta laget?

Först och främst hoppas jag att du missförstår mig rätt. Jag tycker det är bra att du och många andra, oavsett parti, kämpar för den personliga integriteten, rätten att uttrycka sig i tal och skrift utan att behöva fundera på vem som eventuellt tjuvläser även på internet.

Bodström var starkt pådrivande till både datalagringsdirektivet som ju är själva fundamentet till FRA-lagen och han är stolt över vad han åstadkommit, hur mycket mer avskyvärt kan det bli? Ni sossar utarbetade också ett försag som var betydligt mer långtgående och vidrigare än den nuvarande lagen, dock tog ni den inte till riksdagen och det var väl vackert. Det var Alliansen som röstade igenom denna vederstygglighet, och det skall de ha all kritik för, men förarbetet på både nationell och EU-nivå gjordes av er sossar. Den skammen kommer ni aldrig undan. Att, med det i baggaget, nu vända på en femöring och låtsas vara någon slags förkämpar för personlig integritet blir bara löjligt. Samtliga riksdagspartier skall alltså ha sin beskärda del av skammen, Folkpartiet som ju låtsas vara liberaler, Moderaterna som trumfade igenom eländet och även ni Sossar som gjorde grovjobbet men sedan låtsades vara emot helheten på grund av någon teknikalitet och lät Alliansen stå med hela ansvaret. Så lätt kommer ni inte undan.

Vad gäller socialismen i Sverige tycker jag att ni lyckats alldelens otäckt bra, så bra att man inte längre ser skogen för alla träd.
Sverige är, enligt flera av mina vänner från världens olika hörn, bland världens mest socialistiska länder. I den svenska riksdagen finns 7 mer eller mindre socialdemokratiska partier. Alla är rörande överens om att enda vägen att rädda riket från kollaps och misär går via en grotesk offentlig sektor till vilken en vanlig medborgare ska tvingas betala 2/3 av sina inkomster för att sedan på nåder få tillbaka lite bidrag för att klara livhanken. Det socialistiska vansinnet har gjorts tydligt bl.a genom världens tyngsta skattebörda för vanliga löntagare och en närmast panisk rädsla för framgång. Alla ska vara så jämlika och ingen får sticka ut. Skulle någon faktiskt tjäna pengar så är det orättvist, såvida inte pengarna kommer från den statskontrollerade spelverksamheten förstås. Den svenska medborgaren har, steg för steg, letts in i en inlärd hjälplöshet och tror sig inte längre klara någonting utan att pappa (s)taten håller handen. Vi har visserligen förskonats socialistiska revolutioner, men istället har vi marinerats långsamt i den socialistiska smörjan så till den grad att varje steg mot minskad stat och ökad egenmakt ses som ett hot. Är inte det socialism så säg?