Kampanjer intresserar mig föga
By Erik Laakso at 24 May, 2009, 5:42 pm
Jag har faktiskt aldrig riktigt fattat det där med att kampanja på nätet. Kanske har jag inte heller riktigt förstått det där med kampanjande på gator och torg. Jag har aldrig riktigt förstått mig på kampanjer när det gäller politiskt arbete överhuvudtaget faktiskt. Kampanjer känns som något som hör hemma för att något nytt ska börja säljas eller för att marknadsföra en gammal produkt på nya sätt. Och kanske är det exakt så vi ska betrakta politiska kampanjer också.
Olika kampanjmetoder
När jag läste om skillnader på hur de politiska partierna kampanjar på nätet så fångades mitt öga av vad som särskiljer Piratpartiet från de övriga politiska partierna. Nu minns jag inte var jag läste det men jag räknar med att det står i kommentarsfältet inom kort. De övriga politiska partierna funderar över strategier för nätet, kampanjmetoder för You Tube och uppmanar sina företrädare att blogga och twittra. Men sånt hörs aldrig hos Piratpartiet så vitt jag känner till, för de är där. Deras existens sker på nätet och i livet bortom tangentbordet och allt är den naturligaste sak i världen.
Pressmeddelanden och uppmaningar
Jag får rätt mycket mejl angående kampanjmetoder och hur man ska följa strategin och jag inser att jag är en usel kampanjdeltagare för jag gör nästan aldrig som mejlen ber mig. Klart osolidariskt kan tyckas. Men det beror just på detta ovanstående. Jag kan inte se min närvaro på nätet eller AFK som ett led i en kampanjverksamhet. Det beror nog på att jag pratar politik och samhällsfrågor väldigt väldigt mycket, såväl här som när jag är i kiosken eller träffar folk på gatan eller twittrar eller är på facebook eller vad det nu vara må. Med politik som fritidsintresse, hobby, jobb och vardagssysselsättning så är det väl svårt att anamma kampanjmetodiken.
Så hur jag än gör så går jag inte igång på alla kampanjer, jag är ledsen för det för alla verkar ju ha väldigt väldigt roligt.
Andra bloggar intresserat om: ep-val, valrörelse, eu-valet, kampanjer, politik
(No Ratings Yet)
Loading ...Kommentarer
Det går inte att kommentera det här inlägget.
Din närvaro på nätet och ditt deltagande i diskussionen gör mycket mer för ditt parti än de miljoner man plöjer ner i “kampanjer”. Jag tror att det var DeepEdition som nån gång skrev att inga pengar i världen hjälper om man inte lever upp till den bild man vill förmedla. Däri tror jag också grunden till politikerföraktet ligger. Man spenderar massor av pengar på att trycka upp glättiga affischer med bilder på bländvita leenden och nonsensmeddelanden som “Ja till Europa” eller “Alla ska med”.
Själva kampanjandet i sig kan jag förstå att man finner intressant, ur ett rent pr-perspektiv, men som sagt; lever man inte upp till det man försöker förmedla så är det ingenting värt. Och om man inte ens försöker förmedla något… Snacka om bortkastade pengar.
Här är en annan bild som alternativ till den i din bloggpost:
http://4.bp.blogspot.com/_mR5m79UlcZE/ShQVb1UWv3I/AAAAAAAAC-U/h3kioSmfFzo/s1600-h/IMG_1352.JPG
Dean Martin drack inte alkohol på nyårsafton. Han motiverade det med att nyårsafton är “amatörernas afton”. Åtminstone är det vad legenden gör gällande. . Kanske känner du som proffs samma sak inför en del av dom kampanjer som vi kan se.
Ibland kan kampanjer bli roliga. Inte sällan när det inte är meningen att dom ska vara roliga. Som tex när man från partihögkvarteret gick ut och sa att alla skulle citera Fredrik Reinfeldts
“Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb”.
Och vips så dyker detta citat upp på hur många ställen som helst på en och samma dag.
Det exemplet pekar på en sak som känneteckar de socialdemokratiska kampanjerna. Alla säger samma sak samtidigt. Där ligger både deras styrka och deras svaghet
Jag tycker att politiska kampanjer är roliga. Har träffat andra och för mig okända partikamrater. Vi har delat tankar och erfarenheter och lär känna varandra som personer. Visserligen har jag “arbetat på nätet” dagligen alltsedan valförlusten 2006, men utan att ha och få personlig kännedom om mina medspelare hade jag aldrig inspirerats till “nätarbete”. Jag saknar socialdemokratiska kommentatorer på borgerliga sidor. Är det så illa som det sägs – att de flesta sossar på nätet arbetar med sina egna karriärer?
Det är väl så att en del människor, som t ex du själv, är en del av internet på ett helt naturligt sätt, medan andra på något vis får panik för att de inte “är med” och då på ett konstlat sätt försöker “lansera” sig på nätet.
För mig är det lika naturligt att diskutera här i cyberrymden som vid fikabordet på jobbet, men en del politiker har inte insett att det är dialogen som är det viktiga. När de startar upp sin blogg, så har de antingen kommentarsfunktionen avstängd för att slippa jobbiga kommentarer eller så svarar de inte på kommentarerna.
De har helt enkelt inte lyckats ta in deltagarkulturen på nätet mentalt, utan fortsätter med att hålla monologer och envetet intala sig att de minsann vet vad som är bäst för alla andra. En del glömmer helt enkelt att demokrati innebär att man ska representera sina väljare, inte sig själv, och att det faktiskt är enormt viktigt att lyssna av vad medborgarna tycker och tänker oavsett om de är supportrar eller ej.
Så fortsätt du att föregå med gott exempel. Till slut kommer de andra antingen att lära sig eller bytas ut…
http://www.dagensarena.se
Dagensarena är ett exempel på en satsning vars fulla potential inte utnyttjats just på grund av att även dom som Janne säger helt enkelt inte lyckats ta in deltagarkulturen på nätet mentalt. Det har funnits en hel den intressanta ledare på Dagensarena men redaktörerna är inte aktiva i kommentarsfältet. Enda gången dom dyker upp där är om någon läsare påtalat något sakfel i någon text. På så vis blir Dagensarena som en papperstidning fast utlagd på nätet. Vissa papperstidningar (främst fackpress) verkar ha mer dialog med läsare eftersom dom ofta går i svaromål på insändarsida