Mer än 40 timmar på nätet
By Erik Laakso at 23 May, 2009, 7:14 pm
Jag tillbringar långt mer än 40 timmar på nätet varje vecka. Jag tillbringar så mycket tid på nätet så jag inte ens kan uppskatta hur mycket tid det handlar om men jag ska försöka. En genomsnittlig dag sitter jag vid datorn upp emot 6-8 timmar per dag, vissa dagar är det mer och enstaka dagar är det färre. Troligen är min uppfattning om hur mycket tid det tar något skev också så jag lägger på några självbedrägeritimmar. Sannolikt handlar det om ca 70 timmar i veckan.
Psykoterapeut Owe Sandberg söker fler klienter och uttalar sig i Expressen om nätberoende:
“En riktigt nätberoende människa går att känna igen, precis som en knarkare. Antingen är de överviktiga eller undernärda och kutryggiga. De har slutat tillföra kroppen det den behöver”
Andra knarkomaner
Bloggsfären går naturligtvis bananas när någon har mage att påstå dylikt. Göran Widham skriver och Opassande och Herr Klokbok [kommer troligen uppdateras löpande nu när jag måste hålla koll på alla som skriver om det här]
Krönikör Ninni Schulman skriver en underhållande spalt om bloggberoendets fasor.
Förfallet är okontrollerbart
Som man kan se av bilden ovan så har det ju också gått så långt att jag förfaller som människa, jag har slutat raka mig, jag dricker finsk fulöl och använder oerhört nördiga glasögon. Kan det vara sista stadiet i en bloggberoendes liv? Men det är ett fel på den bilden, jag har ingen dator med mig och jag befann mig på en plats där det inte ens fanns mottagning på telefonen. Och jag höll inte på krevera. Är det ett tecken på att jag har sakerna under kontroll eller använder jag detta enstaka undantag som alibi för att dölja mitt beroende?
Moraltanter av båda könen
Överviktig är jag ju förstås men det var jag ju i åtminstone 14 år innan jag skaffade dator och 17 år innan jag började skriva texter på nätet och 22 år innan jag började blogga i ett bloggverktyg så det kan ju inte vara relaterat till det. Kutryggig är jag säkert också, i alla fall när jag sitter och skriver eftersom jag inte riktigt velat förstå att jag behöver mer ljus och bättre glasögon för att se ordentligt på skärmen men undernärd är jag troligen inte, väl övernärd snarare. Men för att vara seriös en liten stund då. Diskussionen om bloggandets fasor är samma diskussion som den om “knarkmusikens”-, biofilmernas-, dataspelens-, videofilmernas-, chattandets- och nu alltså bloggandets- skadliga inverkan på ungdomen främst men också alla andra. Att moraltanternas återväxt är konstant. Det är rätt coolt egentligen om man tänker på det.
Andra bloggar om: bloggar, bloggsfären, moraltanter, beroende, tjat
(No Ratings Yet)
Loading ...Kommentarer
Det går inte att kommentera det här inlägget.
Men du visste att du inte hade täckning på telefonen där du var, eller hur?
Calle, haha, ja det visste jag. LOL
Jag kommer bara att tänka på den där gamla vetenskapen som gick ut på att man mätte folks skallar och därigenom på något vis räknade ut vad de var för slags personer. Minns inte vad den kallas såhär på rak arm, men Owe Sandbergs rön verkar ligga på ungefär samma nivå
Arbetar dessa människor med datorer eller de är rent töffiga i ordets bemärkelse !?.
West
Den gamla vetenskapen som du inte kommer ihåg namnet på var rasbiologin.
Maja Hagerman han skrivit en bra bok om den Svenska rasbiologin
“Det rena landet- Om konsten att uppfinna sina förfäder”
http://www.majahagerman.se/detrenalandet.html
Läs den för den säger oss en del om vår självbild och ett kapitel i Svensk 1900 talshistoria som inte fick vara med i den tillrättalagda historieskrivning som du fick i skolan. 1921 så beslutade riksdagen på initiativ av en socialdemokrat att skapa ett rasbiologiskt institut dom kom att bli världsledande. Och det var inte så att Svenskarna som jobbade med dessa saker är var påverkade av de tyska nazisterna utan det var dessa svenskar som kom att påverka de tyska nazisternas rastänkande.
På den tiden fanns det inte så mycket invandrare i Sverige men undermänniskor kunde ändå identifieras i det svenska samhället som tex zigenare och samer. Den Svenska samhällsapparatens syn på samerna kom att påverkas av detta tänkande ändå in på 1970 talet (och på vissa håll även senare)