Avgångar löser inte grundproblemet

Självklart är det så att avgången inte löser grundproblemet som väl för både fack och parti är att man inte är riktigt på det klara med vart man är på väg.
Det innebär dock inte att man kan ha kvar personer som man vet kommer att bli en belastning för LO och för Socialdemokraterna där hon ju också sitter med.
Jag tror helt enkelt att det inte blir möjligt för Wanja Lundby-Wedin att representera LO och Socialdemokraterna framöver. Som jag tidigare skrev blir det svårt för henne att se en fattigpensionär som ska leva på 7.200 kr i månaden i ögonen och förklara för henne varför hon aldrig under sin livstid kommer att fullt kompenseras för prisökningar som Socialdemokraterna en gång lovade henne. Det kommer inte att fungera, inte efter detta.
Sen måste arbetarrörelsen ha en ide över vad för slags samhälle man vill ha. Men den frågan har man att brottas med vare sig man behåller Wanja eller inte. Så dom två sakerna hänger inte riktigt ihop. När Meidners fonder antogs på LO kongressen 1976 så hade man en klar vision om vart man var på väg. ”Nu tar vi över” blev ett bevingat uttryck. Denna fondsocialisering blev aldrig verklighet och Meidners fonder kom att hamna på soptippen
Det bestående resultatet, som vi fortfarande ser, är att en del beslut som togs och som kom att försvåra privat ägande av större företag blev senare en av orsakerna till att så många av våra företag gått och blivit utlandsägda.
Men efter Meidners fondsocialism har socialdemokraterna inte formulerat en ny övergripande vision utan man har positionerat sig som ett mittenparti en bit till vänster om de andra mittenpartierna. Men kanske är det det som är visionen. Att vara ett mittenparti snett till vänster om C och Fp. När Mona sa upp samarbetet med V så trodde jag man var framme men så kom det grus i maskineriet så Mona tvingades mot sin vilja ta tillbaka Ohly i båten. Och nu känns det lite oklart vart man är på väg.

Du skriver: ”Problemet är den mixning av många stolar som så många sitter på i alla sammanhang. Partikamrater förhandlar löner med partikamrater och kommer fram till att lönenivåerna som är bäst är de som också gynnar kommunens eller landstingets ekonomi etc.”
Men det är inte detta generella problem som du talar om som ska lösas med Wanjas avgång utan den förtroendekris som hon själv hamnat i efter det som står att läsa i AMFs årsredovisningar för åren 2007 och 2008 och som nu kommit till allmänhetens kännedom.
Styrelsen har låtit vd köra ned hela handen i syltburken. Men det problem som du talar om när partikamrater sätter varandras löner är ju något annat. Jag är inte ens säker på att AMF Pensions förre vd är Socialdemokrat..
Ett VD avtal brukar inte bestå av så många komponenter. Det brukar vara
-Fast lön
-Rörlig lön
-Övriga förmåner som bil mm
-pensionsförsäkringar el dyl
- Samt vad som gäller om vd säger upp avtalet med bolaget och ännu viktigare vad är det som gäller om bolaget säger upp avtalet med vd. Dvs vad kostar det att sparka vd.

Det brukar inte vara så svårt att sätta sig in i vad som gäller i ett vd-avtal vad avser ovanstående punkter. Tänk nu på att vi pratar om AMF Pension och inte om styrelsen för den lokala idrottsföreningen. Om det är något som är oklart eller om någon information saknas så behöver styrelsen bara knäppa med fingrarna så plockar tjänsteandar fram den efterfrågade informationen.
Det gjorde inte Wanja och på grund av att hon är LOs ordförande och sitter i VU så måste hon nu därför lämna sina uppdrag.
Sen får andra jobba vidare med det du kallar grundproblemet. För det handlar om ett mer långsiktigt arbete. Den förtroendekris som nu Wanja och därmed de organisationer hon företräder har hamnat i måste dom ta sig ur nu.

http://dagensmedia.se/mallar/dagensmedia_mall.asp?version=226600

Även om jag tror och tycker att Wanja ska avgå så inser också jag att frågan har flera bottnar. Länken ovan går till en intressant artikel i Dagens Media som handlar om det drev som nu pågår

Erik

En bra analys. Och jag håller med dig och kommer länka upp ditt inlägg. Det är nomineringstider nu i alla politiska partier nu, och det märks. Kommer de klavertramp som vi sett i bägge läger rättats till när listorna blir klara i höst? Tveksamt, tjänster och gentjänster präglar det interna partiarbetet i alla partier. Personfrågorna och vem som innehar de olika ämbetena blir viktigare än såväl färdriktning, innehåll och den större bilden i form av valvinst.

Politik är en trovärdighetsbranch. Idag vann ingen och kommer du ihåg Australiens första guld i ett vinter-OS? Shorttrackåkaren Steven Bradbury stod upp när alla andra föll och blev tidernas turknutte med hela världen. Känns tyvärr som den senaste tidens debatter, klavertramp och andra mer eller mindre genomtänkta politiska reformer kan få historien att upprepa sig.

Den vinner som står upp hela vägen.

Erik
Då är jag med på vads du ménar.
Ja det är utan tvekan ett jätteproblem när socialdemokratiska fackliga företrädare förhandlar med socialdemokratiska arbetgivarrepresentanter förkommuner och landsting och då fackets låga lönekrav ofta stämmer överens med partikamraterna på arbetsgivarsidans behov av att sänka kostnaderna.
Men det är ju i den socialdemokratiska visionen som den en gång såg ut. Att partiet sitter på bägge sidorna vid alla förhandlingsbord.
Därför blev Meidners löntagarfondsförslag så attraktivt för LO.
LO skulle med hjäp av fonderna förutom att vara landets största fackliga organisation även bli landets största arbetsgivare och landets största kapitalägare. Allt i ett.
Men dessa blev aldrig av. Men särskild i offentlig sektor så har vi som du säger många all där partiet sitter på bägge sidor av borden och då lönekrav ofta blir låga för att möta motpartens besparingskrav.
Dom som betalar priset är offentliganställda väldigt ofta kvinnor.
Har en bekant som är läkare i Danmark. Sjuksköterskorna tjänarbättre där. Likaså i Norge. I en undersökning om lärarlöner så framkom att dom svenska var pinsamt låga.
Men Wanjaaffären handlar inte om detta. Utan om att förtroendet för henne som person verkar ha raserats. Och innan man kan ta tag i de mer övergripande fråga som du talar om så måste man nog ha en ledare som medlemmarna har större förtroende för än den nuvarande

Jag kräver inte Wanja Lundby-Wedins avgång, säger Erik Laakso. Trots att förtroendet för Wanja och arbetarrörelsen är svårt skadat.
Det kan bara betyda en av två saker: antingen gör Wanja trots allt mer nytta än skada, eller så är risken alltför stor att en ev. efterträdare blir ännu sämre.
Låt oss konstatera att Wanja inte motarbetar Laaksos intressen i alla fall.

Varför skall vi konstatera det? Det skulle innebära – vadå?

@Erik
Meningslöst…?
Njae… Som Lars J påpekade ovan: blir nog lite vanskligt att ha kvar henne med det förtroende folk har för henne efter det här, eller?

Men jag fattar hur du tänker, och du har helt rätt vad gäller vikten av att finna och åtgärda grundproblemen.

Med de problem som fackföreningsrörelsen och LO har så hjälper det inte med att Wanja avgår. Det är större än då. Men det blir patetiskt tycker jag att hon som ordförande strider och försämrar arbetarrörelsens möjlighet till att vinna valet 2010. Facket står för många problem som har diskuterats under åren. Centralstyrning, brist på demokrati, förtroendevalda som sitter på sina poster hela livet. Att man är så visionlös och sitter tillsammans med Svenskt näringsliv uppfattas av medlemmarna att de sitter i samma båt. Det måste tas omtag på mycket inom LO i framtiden om man ska legitimera facket och få medlemmar och ha dem kvar. I stort sätt styrs fackföreningen av anställd personal (ombudsmän). Jag har hört ombudsmän beklaga sig över att man är så ensam i de fackliga arbetet. Men det behövs en ordentlig analys om det fackliga arbetet och hur vi går tillbaka till och fokuserar det lokala facket (grundorganisation). Att man radikaliserar till exempel bara genom att man max ska få ha ett fackligt förtroendeuppdrag i 6 år. Sedan ska man gå tillbaka till sitt arbete. Valen av förtroendevalda ska ske ute bland medlemmar, kandidater ska presenteras och röstning kan ske genom brev eller ute på arbetsplatsen. Då har medlemmarna fått möjlighet att välja sin kanditat som också då känner att man har medlemmens stöd när man kanske sitter och förhandlar i olika saker med arbetsgivaren. Tror också att arbetsgivaren tycker det är bra att den han sitter och förhandlar med har förtroende ute bland de anställda/medlem. Men som sagt det finns mycket att diskutera kring detta. Men för facket har det bara varit att centralisera och komma så långt som möjligt från medlemmen. Då uppfattas man till sist som en maktorganisation eller i bästa fall som ett försäkringsbolag.

Erik försöker blanda bort korten med hjälp av resonemang kring det han kallar ”grundproblemet”.
Självklart så har han rätt i att det finns ett problem i det att sossar i facket förhandlar med andra sossar om sina medlemmars löner. Det handlar om en osund relation mellan parti och fack. Dom som betalar för denna osunda relation är brand annat de fackmedlemmar som kommit att få lägre löner än vad dom antagligen annars hade haft.
Erik har också rätt i att efterträdaren till Wanja kommer att överta grundproblemet. Det försvinner inte för att Wanja avgår.
Men vad Erik inte vill se är att Wanja-debatten inte handlar om grundproblemet utan om huruvida medlemmarna har förtroende för henne. Svaret på den frågan är idag antagligen nej.
Erik har som sagt rätt i att Wanjas efterträdare kommer att få överta grundproblemet. Men det gäller oavsett om Wanja avgår i dag fredagen 27 mars 2009 eller om hon avgår om 10 år. För det är ju uppenbart att partiledarens kompis Wanja inte är lösningen på grundproblemet med en osund relation mellan fack och parti utan att hon är en del av det.
Även om vd-villkoren för AMF Pension aldrig så hade nog Wanja inte varit rätt person för att leda LO om det är grundproblemet som man vill komma åt utan då måste man ta in någon som inte är partiledarens kompis och som väljer bort att sitta i partiets VU.
Att LO har folk i pensionsförsäkringsaktiebolagets styrelse ser jag inte som ett pricipiellt problem egentligen. Tvärtom så är det nog bara bra. Men det får inte vara nån med den nollkollattityd som vi nu kunnat se.

Det här är väl socialdemokratins grundläggande problem, att när man tjänar bättre, får betydelsefulla uppdrag, så slutar man att identifiera sig med arbetarklassen. Därför är det svårt med arbetarrepresentation i styrelser o dyl.

Nu har har Wanja Lundby-Wedins bestämt sig i ett uttalande till LO-tidningen att hon kommer inte att avgå med att hon anser sig kunna sitta så länge hon har medlemmarnas förtroende som hon anser sig ha enligt hennes syn att se på saken. O,key då kan man lägga denna fråga till handlingarna och det finns ingenting mer att diskutera. Detta är helt hennes bedömning och effekterna kommer vi såsmåningom att se om hon gjorde rätt.

Men det kan man tillägga att Wanja Lundby-Wedin säker verkligen tror sig ha fackföreningensfolket (distriktsordförande) som bejakar hennes handlande i AMF styrelse. Hon har hamnat i en situation där hon har folk runt omkring sig som hon får stöd av och därmed säger hon sitter på ett mandat för medlemmarna och deras förtroende. Men det var väl inte att ordförande för AMFGöran Tunhammar skat få 1 mille i bonus. Men hon kommer efter detta att ha lång väg för att bevisa att hon har någonting annat för arbetarrörelsen att bevisa. Hon kommer nu att gå runt som kejsarinan av portugallien med ja sägare som legimenterar hennes förträfflighet. Det kan ju behöva i sin situation.
Hon är väl i och för sig inte ensam där uppe på toppen långt ifrån vanliga männskors vardag.

Hejsan Erik! Har du lust att lägga till SSU Arvidsjaurs fina blogg till din lista över S-bloggar? http://ssuarvidsjaur.wordpress.com

Tacksam om du läser och kommer med kommentarer också.

Tycker att det kan vara bra att redovisa att det finns facklig opposition mot Wanja som jag vill delge er andra. Jag har kopierat deras uttalande. Det är från Volvo lastvagnar IF Metall

Uttalande: Ansvaret vilar tungt på LO-ledningen!
2009-03-24

Återigen rullas en skandal upp. Den här gången är det hisnande ersättningar till AMF:s förre VD, Christer Elmehagen. LO-ordförande Wanja Lundby Wedin deltog i beslutet om Elmehagens pensionsersättningar på sammantaget 59 miljoner kronor.
Wanja känner sig ”lurad” och har inte ”förstått effekten” av de beslut som hon röstat JA till. AMF har ansvaret att förvalta LO-medlemmarnas surt förvärvade pensionspengar. Det gör att ansvaret faller extra tungt på våra förtroendevalda som inte rakryggat kan stå upp för medlemmarnas intressen.

Stor skandal
Den klassmässiga lönestrukturen i samhället ger LO-medlemmar de lägsta pensionerna. För oss LO-medlemmar är det därför extra viktig med förvaltningen av pensionspengarna. Att det bolag som ska förvalta de ”fattigas” pengar betalar ut enorma pensionsersättningar till chefer är ingenting mindre än en skandal.

Lever långt från medlemmarna
De fackliga topparna lever uppenbarligen långt ifrån medlemmarna. Deras villkor liknar mer det som gäller för makteliten och höga chefer. Inom den kulturen tycker man inte att det är konstigt eller fel att fatta beslut om höga löner, bonusar och extremt gynnsamma pensionsavtal.

Mer byk att tvätta?
Förtroendet för alla fackliga ledare blir allvarligt ifrågasatt. Försvarar man medlemsintresset? Vågar man rösta Nej till fantasilöner och bonusprogram? Det allvarliga är om det som nu avslöjats inte är en engångsföreteelse utan en del i en struktur där de fackliga topparna i styrelserummen accepterar och bejakar klasskillnaderna i samhället. Nu måste alla papper på bordet!

Avgång räcker inte!
Att Vanja Lundby-Wedin avgår från sin post är en förenklad och otillräcklig åtgärd. Vi riskerar att få en ny ledare med samma inriktning som hon företräder. Det krävs en tydlig kursändring i hela den fackliga rörelsen. Fackliga företrädare ska i alla lägen, oavsett var de är, försvara medlemsintresset. Villkoren för fackliga ledare ska likna medlemmarnas. Så ser den långsiktiga lösningen ut.

Vi kräver nu:

Alla papper på bordet!
- Redovisa hur det ser ut i alla styrelser och bolag där LO och de centrala fackliga organisationerna har representation.
En tydlig facklig inriktning!
- Förtroendevaldas löner och villkor ska likna medlemmarnas.
- En tydlig och uttalad facklig policy om att bekämpa fantasilöner, bonusar och fallskärmspension i alla styrelser med facklig representation.
- De fackliga ledare och förtroendevalda som inte kan eller vill leva upp till ovanstående krav har förbrukat vårt förtroende och bör avgå eller avsättas.
IF Metall
Volvo Lastvagnar Umeå

Wanja goes Usama Bin Laden and then Joe Labero

Efter att ha stängt in sig LO grottan i några dagar och utövat envägskontakt med omvärlden via videosnuttar och pressmedelanden likt Usama, så var det dax att visa upp sig. I söndagens småtimmar så framträde nu Wanja i formen av magikern Labero. Skaran av jornalister hade först fått vådas och vänta i hopp om att dessa skulle svälja allt.
Wanja plockade upp korten och blandade och gav och hänvisade allt till det saknade kortet – jokern.
Suck!

Jo, i ett par avseenden skulle Wanjas avgång faktiskt hjälpa. Det skulle visa att LO har mer respekt för sina medlemmar än för fackpamparna, det skulle återupprätta medlemmarnas förtroende för sina fackliga organisationer och det skulle i sin tur återupprätta en del av förtroende för det numera skadade varumärket LO. Vidare skulle sossarna och LO med trovärdighet kunna argumentera mot orimliga ersättningsnivårer i den stundande valrörelsen.

Med Wanja kvar vid rodret förloras dessa fördelar utan att någon motsvarande nytta kan håvas in. LO’s ställningstagande att ställa sig bakom Wanja är därför obegripligt. Särskilt som AMF-affären ju inte precis är en isolerad företeelse för Wanja. Hon har även i andra sammanhang medverkat till att belöna höga chefer och rättrogna.

En sak som Erik inte reflekterar över är vad händer sedan, när drevet dragit vidare för att jaga någon annan än Wanja.
Nu när man börjar bråka med förre VD:n så blir en del för Wanja rätt så pikanta detaljer tydliga.
2004 så träffar AMF Pensions styrelse ett avtal med Christer Elmehagen som sträcker sig fram till den sista december 2008 då har lämnar vd-posten för att gå i pension. De årliga kostnaderna för detta avtal redovisas explicit i varje årsredovisning som Wanja & Co undertecknar.
Men så kommer det på något sätt upp på mediernas radar att AMF Pension har haft väldigt höga pensionskostnader.
Då vaknar Wanja till liv och det görs en revisorsutredning och det hålls presskonferenser och det svamlas friskt.
Det faktum att Wanja inte vaknade förrän efter fem år och att det avtal som styrelsen i det stora pensionsföretaget inte hade någon koll på var just ett….. pensionsavtal (pinsamt värre) gör att Wanja när drevet upphört riskerar arr reduceras till ett skämt.
Det gäller fler än henne men ingen av dom andra är fackföreningsledare samt medlem av verkställande utskottet i Sveriges största politiska parti så för dom är det politiska priset inte lika högt om det är överhuvudtaget.

Vad kommer detta att leda till för slutsatser på sikt tycker jag skulle vara intressant att diskutera. Jag ser ett toppstyrt etalisemang från vänster till höger som har dålig representation från den svenska vardagen. Erik skiver i sin inledning om stämningen bland vanliga fackföreningsfolk som uppgiven och att avståndet började när ombudsmännen började tjäna dubbelt så mycket som en vanlig industriarbetare. Men det centala är också att man har centraliserat den fackliga demokratin. Medlemmar har väldigt lite inflytande idag utan representeras av förtroendevalda som har tagit sina uppdrag på nästan livstid. Idag är det också ombudsmännen som styr mycket av verksamheten och det gäller att tycka som dem för att få vara med i det fackliga arbetet. Så är det inte överallt. Inte på Volvo lastvagnar i Umeå. Men dom är istället brännmärkta av fackföreningstoppen som röda vänsteraktivister. Men jag tror som också nämnts att om man i en fackföreningsrörelse (som man fortfarande vill kalla sig) så är det för det första att ha en välutvecklad grundorganisation med utvecklad demokrati. Det är där som diskussionerna utvecklas och kontakter knyts. Själv har jag jobbat på en arbetsplats som på 80-90 talet hade en av de bästa demokratiska klubbarna i landet. Vi valde ordf. styrelseledamöter, skyddsombud, kontaktombud ute på arbetsgolvet. 90% valdeltagande bland 600 anställda. Då fick vi räkna bort de som hade ledigt eller var sjuka. Syftet var att vitalisera och fokusera våra fackliga och samhälliga frågor och engagera medlemmarna. Också i demokrati. Inte bara vart 4 år utan även emellan kunde man välja. Vi hade också en egen klubbtidning som kom ut med 4 nummer per år som var en proffsig tidning trots att vi klistrade och klippte på den tiden. Vi hade också en ungdomskommite som bestod av 8 ungdomar. Fackföreningen bygger på att vara ifrågasättande och i opposition och viljan att förbättra vårt samhälle mot orättvisor och allas lika rätt. Jag tror att vi har gjort stora avsteg från våra ideal och vet idag inte hur vi ska förnya “arbetarrörelse”. Det har blivit en betongkloss som har tappat sin radikalitet. Vi från klubben bjöd in vårt fackförbund till vår klubb för att berätta om hur vi arbetade. Men dom tog emot informationen men såg väl samtidigt att man skulle förlora styrningen. På den tiden såg man fackklubbarna som även partilokaler inför stundande val. Helst skulle man ha partibok. Det är väl i och för sig samma sak idag.

En sak är ju i alla fall säker – med såna här inlägg förstår man ju att det här partiet inte vill överleva överhuvudtaget. Det viktiga är att skydda ledarskapet – ett staffage som lika lätt byter politiska sympatier som opinionen svänger.

Att förespråka en ratificering av Lissabonfördraget visade ju tydligt vad det är LO- och SAP-ledningen försvarat; Marknaden framför fackliga, medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter.

Flera domslut efter Laval har tydligt visat att det är detta som gäller, vilket innebär en mycket allvarlig försämring av löntagares rättigheter.

Och vem är det som hjälper till att driva igenom sådana försämringar av arbetsrätt, kollektivavtal och strejkrätt – JO, löntagarnas egna representanter.

Och så frågar man sig varför väljarna flyr.

Om inte facket och S byter ut sitt ledarskap kommer de inte att få en enda röst – de står ju inte för nånting.

Sen är det ju konstigt – du säger: “Vad är det vi vill”? Det har ju medlemmarna redan talat om – både i S och LO – de ville INTE att Sahlin och Wanja skulle driva igenom Lissabonfördraget. Ändå gjorde de det – som de femtekolonnare de är.

Byggnads var emot, Transport var emot, LO-medlemmarna var emot, S-väljare var emot, Sören Wibe gick ur S, EU-kritiker (S) fick många personvalskryss.

Till slut var “trycket underifrån” så stort att Wanja “blev tvungen” att släppa igenom en demonstration på Mynttorget den 18 november, men det var högst ovilligt och de fick absolut inte framföra så mycket Lissabon- och EU-kritik som de kände, nej locket skulle läggas på.

Så nog vet både LO-medlemmarna och S-väljarna vad de vill.

Problemet är att toppen och ledningen kör över dem hela tiden.

Därför bör både Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin avgå.

Sätt in duktiga och engagerade och framför allt gräsrotsförankrade representanter – t ex Anna Hedh, kanske Sören Wibe kan lockas tillbaka, Morgan Johansson evt, Pagrotsky och det finns säkert många fler som inte betongkväver all EU-kritik – berättigad sådan, då fördraget knäcker både arbetsrätten, kollektivavtalen och alla medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter.