Från och med i morgon får reklamfinansierade kanaler rätten att sända reklam i tätare men kortare reklamavbrott i ock med att EUs AV-direktiv införs som lag i Sverige. Eftersom TV4 är ett hatobjekt när det gäller deras reklampauser och brott för nyhetssändingar och annan skit mitt i långfilmer så kanske det framöver kan gå att titta även på den kanalen igen. Jag har personligen bojkottat TV4 i flera år, vägrar titta på eländet. Det som bekymrar är dock rätten att produktplacera i programmen. Sånt är falskt och rävigt.

Produktplacering i produktionerna är som textreklam i seriösa medier. Det är svårt att värja sig emot, det är utan kritisk granskning och upplysning om att det man just sett är betald reklam. Hur ska man kunna hålla isär vad kanalen upplyser om ur seriös vinkel och vad som är något de fått betalt för att visa upp okritiskt? Jag är skeptisk.

Claes Eriksson, den synnerligen begåvade regissören och textförfattaren från Galenskaparna, har tagit strid för rätten att slippa se sina filmer sönderklippta av reklam. Det är hedervärt och bra. Men att vara så emot reklamfinansierad TV som han är, är svårt om man inte anser att all TV ska vara skattefinansierad och det är troligen en utopi att ens sträva emot.

Så jag välkomnar beslutet att tillåta fler och kortare reklampauser i TV men jag vänder mig emot rätten att produktplacera i produktionerna.

Läs även andra bloggares åsikter om reklam, TV4, produktplacering, TV

Jag är generellt för en mycket generös hållning till invandring då jag tror det är bra för Sverige med invandring och jag tror att det är bra för många av de som söker sig hit, att få en fristad. Men det finns en del saker som bekymrar mig, mest bekymrar det mig när sådant som ser ut som människokärlek bara ställer till det för folk och när det dessutom lägger ved på rasisternas brasa.

När tiggandet ökar i en osedvanligt hög grad och när det sker genom trafficking och människohandel i slavhandelsliknande beroendepositioner, så är det något som vi i vårt samhälle bör söka sätta stopp för. Den fria rörligheten inom EU är väldigt bra men den ska rimligtvis inte användas för att tigga på gator och torg. Det är inte ett rimligt sätt att försörja sig på. Därför är det rätt att avvisa de personer som kommer hit för att leva på det sättet. Förhoppningsvis kan man dessutom sätta fast de ligor som handlar med människor på hänsynslösa vis.

Nu är det så olyckligt att det mestadels är romer från de gamla öststaterna Rumänien, Polen och Bulgarien som kommer hit för att tigga och en så utsatt och stigmatiserad grupp blir självklart än mer utsatt när de avvisas på dessa grunder. Men det borde inte få hindra menar jag. Men det finns många som vill blanda bort korten och de vill göra det utan lösningar på frågan.

Anders Svensson, bloggare och aktiv i Socialistiska partiet, skriver exempelvis:

“Varför ska romer straffas för någonting när ingen annan straffas för samma sak. Romer bör alltså inte utvisas ur landet. Det är som jag ser det, en rasistisk förföljelse av romer.”

Det Anders blandar ihop är personer som befinner sig i Sverige med syfte att tigga eller samla tomglas, med invånare i Sverige som gör samma sak. En person som åker hit för att tigga har inte samma rättigheter som en person som lever i vårt land med uppehållstillstånd, medborgarskap eller liknande, och som börjar tigga. Kanske vill Svensson ändra på detta, utöka den fria rörligheten att gälla på andra grunder än den gör idag, men då är det den debatten som borde föras, inte driva på att strunta i de lagar vi har. Liknande slutsatser drar bloggen Röda Malmö.

Liknande tendenser finns när det kommer till situationen för s.k. “papperslösa”. Det finns ingen person, som befinner sig legalt i landet, som saknar papper. Jag gillar kanske inte kriterierna för asylskäl och liknande då jag anser att även fattigdom kan utgöra skäl för asyl, men nu är det inte så lagarna ser ut i Sverige. Att då uppmana till lagbrott och hoppas på en allmän amnesti i framtiden, är att ge falska hopp till många som sökt sig hit. Kanske vore det för den som fått upprepade avslag, bättre att åka tillbaka till hemlandet igen? Det kan i alla fall inte vara värdigt att gömma sig för myndigheterna och jobba svart åt oseriösa arbetsgivare som en del av den utomparlamentariska vänstern driver, idag dessutom understödd av liberala Dagens Nyheter och lika ofta understödd av välmenande Socialdemokrater och Vänsterpartister. Men som Merit Wager skriver på sin blogg:

“Att vistas illegalt i ett land betyder att man vistas där olagligt. Att då ens diskutera frågan om ”rätt till vård” är absurt. Vad som bör framhållas är att personer som inte har laglig rätt att uppehålla sig i Sverige ska återvända – frivilligt eller med tvång – till sina hemländer så fort som möjligt efter att avslag på ansökan om uppehållstillstånd (i princip alltid efter prövning i minst två instanser) meddelats. Att akut sjuka människor får akut vård (till det pris som vården kostar) och inte lämnas åt sitt öde är en annan sak, men man kan inte stifta lagar som står i motsats till varandra. Den hållning som Dagens Nyheter har i frågan är i sanning märklig. Den hade däremot inte alls varit märkligt om Dagens Nyheter löpt linan ut och sagt: ”Vi anser att Sverige ska ha helt fri invandring; vem som vill ska få komma till Sverige och leva som den vill (jobba svart, slippa styrka identitet etc) och alla ska få skattesubventionerad vård, utbildning, bostäder etc”. Om utlänningslagen ändras enligt denna modell, då är det en helt annan sak, då krockar inga lagar.”

Är det så vi vill att rörligheten ska se ut så är det den frågan som måste drivas. Men jag kan inte påminna mig att den sortens motioner lagts fram i riksdagen så det är inte undra på att jag undrar om det bara är populistiska ordströmmar som förs fram i de här frågorna?

Jag vill se en uppstramning av ordbruket. Det finns ingen som vistas legalt i landet och som samtidigt är papperslös. Det finns ingen som vistas illegalt i landet som kan arbeta vitt och göra rätt för sig skattemässigt. Det finns en orsak till varför asylsökande får avslag, de saknar som regel asylskäl och bör då lämna landet. Den bedömningen kan vara för hård eller felaktig sett ur mitt personliga perspektiv men av respekt för rättsväsendet måste jag ändå acceptera utslagen. Om jag vill ha mjukare regler så måste jag kämpa för det politiskt, inte genom att uppmuntra till lagbrott och inge falskt hopp till den asylsökande.

Vilka andra lagar anser de som uppmuntrar till brott mot ovanstående lagar, att man kan bryta emot bara för att man ogillar dem? Lämna förslag i kommentarsfältet.

Läs även andra bloggares åsikter om asylsökande, flyktingar, romer, tiggeri, samhällsproblem, politik

När olika ståndpunker diskuteras så är det inte helt ovanligt att den med minst på fötterna drar upp ovidkommande aspekter för att misstänkliggöra motparten. Kan man dra upp en irrelevant ingrediens som får den större frågan att drunkna i sidospåret så har man kanske därmed nått någon sorts favör. När fackförbundet Syndikalisterna (SAC) drabbar samman med Berns salonger i Stockholm så sker just detta. Kanske används taktiken något lite från båda håll men de största rallarsvingarna utdelas otvivelaktigt av SAC och måltavlan har blivit den socialdemokratiske PR-byråägaren Harald Ullman som i egenskap av förtroendevald i Stockholms polisnämnd engagerad sig i den konflikt som SAC dragit igång gentemot Berns.

Hela historien verkar vara en märklig soppa där SAC försöker ställa Berns till ansvar för vad en av hotellets underleverantörer, möjligen, gjort. De åberopar vid flera tillfällen ett beställaransvar som de anser att Berns har, och motiverar det med att hade det här skett i Tyskland eller Norge så hade lagen gjort att Berns skulle ha det beställaransvaret. SAC verkar tro att norska och tyska lagar borde gälla i Sverige. Det kan jag ha sympati med men då får man, i vanlig ordning, gå lagstiftningsvägen och införa sådana lagar i Sverige. Men den utom-parlamentariska vänstern förnekar sig inte, demokratiska beslutsvägar är inte relevanta. Istället försöker man pressa Berns på pengar för att SAC ska släppa konflikten. Till saken hör givetvis att Hotell- och restaurangfacket inte har några invändningar mot hur Berns har agerat, allt har skett enligt avtal och regler och inga konfliktåtgärder har övervägts från HRF.

Att SAC skulle driva frågan i Arbetsdomstolen borde väl vara det rimliga om man anser att Berns gjort sig skyldig till något som skulle rendera skadestånd, men någon sådan anmälan är inte inlämnad. Istället antastar man kunder och artister som frekventerar Berns salonger. Någon från SAC fristående men uppenbar sympatisör har också försökt dra igång en nattlig aktivitet utanför Berns VDs hem på hennes födelsedag. Även AFA-aktivister lär ha varit inblandade i protesterna. Berns får nog vara glada över att inte brandbomber, stenkastning och allmän terrorism varit aktuellt för dem ännu. Som sagt, den utomparlamentariska vänstern förnekar sig inte.

Men åter till misstänkliggörandet av motståndet av de som aktiverar sig på Berns sida i den här frågan. Harald Ullman smutskastas just nu på många sätt från sympatisörer med SAC, han kallas TV4-spion trots att han aldrig blev dömd för den historien. Han utpekas för att driva opinion för Berns genom sitt yrke som PR-man och att använda sin politiska plattform för att föra deras talan mot betalning. Utgångspunkten för detta är att Ullman deltog i ett seminarium som Berns arrangerade i Almedalen och därför skickade ut pressmeddelande från sin PR-byrå om den medverkan. Jag kan upplysa hugade syndikalister att det är så det går till. När jag medverkade hos Makthavare.se, Newsmill och Almega så spred jag det genom pressmeddelande och i bloggtexter. Det i sig innebär inte att jag sprang vare sig Makthavare.se, Newsmills eller Almegas ärenden.

Det är osmakligt att den utomparlamentariska vänstern smutskastar motståndare på det sättet, det är märkligt att de inte driver frågan i AD när den vägen är det vanliga sättet att hantera konflikter på arbetsmarknaden. Istället trappar de upp konflikten, kräver oskäliga “skadestånd” för att dra tillbaka blockaden och för en kamp med en blandning av argumentation som gör att det är svårt att alls greppa vad de vill.

SAC säger sig slåss för papperslösas rättigheter. Men det var väl inga papperslösa som jobbade på Berns va? Hur kunde det i så fall fortgå i så många år? Det finns ju ingen som har uppehållstillstånd som är papperslös så hur kunde delar av lönen betalas vitt och delar svart? En papperslös kan väl bara få svarta pengar? Eftersom det inte var Berns som betalade ut löner, vare sig svart eller vitt, utan en underlevarantör så måste underleverantören ha dragit in svarta pengar på annat håll eller menar SAC att Berns betalat sin leverantör svart också? Hur kan någon ha jobbat upp till 150 timmar övertid och dessutom jobbat 7 dagar i veckan och bara sovit 3 timmar per dygn (under bord i restaurangen) utan att någon alls reagerat på det? Annan personal, HRF och kunder borde ju ha sett detta om det pågått så länge som SAC hävdar. Varför har inte SAC polisanmält dessa fall av trafficking, svartarbete, slavjobb och hänsynslöst utnyttjande istället för att bara företa en blockad där kunder och personal trakasseras och ett utpressningskrav på 1,4 miljoner kronor framförs för att konflikten ska släppas. Menar SAC att kapitalisten kan betala sig från så grava lagbrott som de anklagar kapitalisten för? Det finns många svart-röda hundar begravda i den här soppan. Den saken är klar.

Läs även andra bloggares åsikter om syndikalister, SAC, Berns, Harald Ullman, facket, HRF, konflikt

Läs också mer hos Erik Svansbo, Dagens Opinion, Berns salonger, SAC, Fogelqvist, LOKE, Redundans, Johan Hedin, Fredrik Jansson, Arbetaren, Svenska Dagbladet I, SVD II, SVD III

Det är ju helt enkelt genialiskt att ha en motordriven båt där energin kommer av förnyelsebar el. Tänk att helt ljudlöst dra iväg på fisketur i ganska god fart. Det blir nästan som att segla när det kommer till själva upplevelsen av sjön, men utan att behöva hissa några segel.

Elmotorn med blybatteri möjliggör drift i cirka 4 mil medan batterierna med litiumbatterier mer än fördubblar räckvidden. Skiner solen under resan så ökar givetvis räckvidden. Men inte nog med det.

Man kan koppla in vinddriven eldrift också, med tillägget av miniatyrvindkraftverket Windside kan båten drivas med el från vindkraft. Vindkraftverket windside går givetvis att använda för hemmet också. Det här tycker jag gör förnyelsebara el-källor riktigt intressanta och konkurrenskraftiga. Den här formen på vindkraftverken tycker jag också gör susen för landskapet, genom rotorns utseende blir det minimal påverkan på naturens skönhetsupplevelse.

Så här ser vindsnurran ut på en liten finsk stuga. En fråga är ju om det behövs 5 stycken för att försörja en normalstor villa? Det går väl att räkna ut via faktan på deras webb, om man är räknekunnig.

Jag skulle gärna vilja ha en båt men då är jag allra helst intresserad av en båt liknande den här nedan, som vi såg i Färjestaden på Öland. En rejäl motorbåt med hyfsad motor som klarar upp emot 20 knop och där en hel familj kan sova utan alltför mycket trängsel. Går det att få den med soldrift tro?

Det är en Rospiggg 28 och just det här exemplaret var väldigt vackert dessutom. Priserna ligger från omkring 100000 och upp emot en kvarts miljon. Mycket pengar men mycket båt också. En vacker dag kanske det kan bli min. Med eldrift.

Läs även andra bloggares åsikter om båtar, sommar, energi, elmotor, vindkraft, solkraft, smarta saker

“Det du borde fråga dig och undersöka lite noggrannare, är hur många gånger de tunga netroot-elefanterna länkar till en enda netrootbloggare som ligger under topp 50 på knuff, politometern och Twingly. Läser överhuvudtaget netrootsbloggarna varandra eller är det bara toppbloggarna som läser varandra och länkar därmellan?
Har nätverket gett dig en möjlighet att hitta de där spännande och udda inläggen från mer okända bloggare? Eller skriver de så mycket sämre än topp tio?
Det är över 600 bloggare i nätverket, varför lyfter inte nätverket fram även de små och osäkra? Är det bara eliten som räknas? Är det socialdemokrati?”

Jag insåg att det var en fråga som jag tyckte var viktig, viktigare än jag kanske först trott. Men det ledde fram till att jag genomförde en liten undersökning baserat på en handfull bloggar som jag tycker är grymt bra, samtliga medlemmar i Netroots, men som ligger ganska långt i utkanten på de bloggkartor som Netroots brukar ta fram inför sina seminarier.

De jag valde att titta närmare på var; Anders Nilsson, Anna Ardin, Rebella, Magnihasa, Martin Andersson, Ann-Catrin Brockman, Enn Kokk, Viktor Tullgren, Peter Karlberg och Simone Olovsson. 10 tankeväckande och intressanta bloggar som skriver minst lika intressant och spännande som de främsta bloggarna i netrootsnätverket men som inte syns på bloggkartorna eller i topplistorna.

Så här ser det ut i tur och ordning:

• Anders Nilsson med bloggen: Ner kommer man alltid. 194 knuffpoäng och därmed ej ens given en placering på knuffs topplista över bloggar. 3 bloggar länkar “ofta” till Anders, ingen av dem är någon av Netroots ledande bloggar medan Anders i sin tur ofta länkar till flera av toppbloggarna i nätverket.
• Anna Ardin med bloggen: ardin.se. 74 knuffpoäng och 1 blogg som länkar ofta, den är dock en utav de ledande netrootsbloggarna.
• Rebella unga S-kvinnor återfinns på  ny adress sedan nyligen men jag har gjort mätningen på den gamla bloggen. 204 knuffpoäng och endast 3 bloggar som länkar ofta, 2 av dessa 3 är dock framstående inom netroots.
• Magnihasa återfinns på knufflistan med placeringen 52. Bloggen har också ett hyfsat antal inlänkar, dock inte någon enda netroot-bloggare återfinns som frekvent referent till Magnihasa. Du kan läsa hennes blogg här.
• Martin Andersson i Nybro är en sosse med blogg på s-info. Där återfinns för övrigt en mycket stor andel av netroots cirka 600 bloggare.  Martin har 63 knuffpoäng och har endast en bloggare som länkar ofta till honom, det är dock en framstående netrootsbloggare.
• Ann-Catrin Brockman har skrivit blogg länge och vi har känt varann i bra många år vid det här laget. Hon är en gedigen och kunnig politisk bloggare. A-C har 266 knuffpoäng men ändå hyfsat med inlänkar, visserligen endast 2,8 länkar per inlägg i snitt men 3 större netrootsbloggare länkar ofta till henne.
• Enn Kokk är en välkänd ålderman inom Socialdemokratin, en skribent med en glödande vass penna och variation på ämnena. Han har 150 knuffpoäng och endast 0,2 länkar per inlägg i snitt. Av de främst rankade bloggarna i netroots är det ingen av de mer namnkunniga som länkar ofta till Enn, utom Anders Svensson som är aktiv i Socialistiska partiet.
• Viktor Tullgren var den som kallade mig troll eftersom jag då, enligt hans mening, endast är en effektsökare som kritiserar för kritiserandets egen skull och för att få uppmärksamhet. Det får stå för honom men jag tog med honom i den här undersökningen eftersom han var förolämpad över att jag kritiserade Netroots.  Viktor återfinns på 62 plats på knuffs topplista med 1707 knuffpoäng. Han är frekvent inlänkad från de ledande bloggarna i nätverket och har i snitt 6,7 länkar per inlägg. Han återfinns också på den bloggkarta som netroots tog fram till almedalen, se bilden nedan.
• Peter Karlberg (som borde göra sin reservblogg till sin riktiga blogg snart). Peter  har 371 knuffpoäng och han skriver i snitt 0,4 inlägg per dag. Av de som oftast länkar till honom återfinns 2 bland de tyngsta netrootsbloggarna.
• Slutligen då, Simone Olovsson i Uddevalla som skriver om vardag, politik och samhällsfrågor i en härlig blandning. Hon har endast en hyfsad tungviktare ur Netroots bland de som länkar ofta och hon har låga 112 knuffpoäng.

Så, hur är det? Skriver dessa uppräknade bloggar så mycket sämre än den skara om utvalda bloggar i nätverket som länkar till varandra i klunga och som stadigt sett till att en liten krets ligger högt på den ranking som brukar benämnas “inflytande”? Jag tror inte nödvändigtvis att det är så. Jag tror kanske inte att de skriver bättre heller. Kvaliteten är på ett sätt ointressant när det är såpass jämt som det är. Det är överlag bra skribenter både här ovan och hos de som intagit topplaceringarna hos Knuff, Politometern och annorstedes. Men om nu ett nätverk ska vara ett nätverk så borde det även gynna de mindre bloggarna ordentligt. Läser Johan Westerholm, Peter Andersson, Johan Ulvenlöv, Rosmarie Södergren, Martin Moberg, Claes Krantz, Peter Johansson, Peter Högberg och Björn Fridén de mer okända bloggarna i nätverket, eller nöjer de sig som regel att kolla vad dessa uppräknade 9 toppbloggarna (och några till)  skrivit för att sedan länka? Jag förstår att man inte hinner, kära nån, jag länkar ju själv inte speciellt intensivt. Men från det att diskussionerna förts om att skapa mervärden för mindre bloggar, till dagens koncentration så måste något ha gått snett. Jag tror de inledande planerna sabbades av en allt mer upptrappad valrörelse.

Klicka på bilden för större variant.

Nu kommer ju även detta tas som kritik mot Netroots och en och annan kommer väl återigen, om inte skrivandes så åtminstone muttrandes, hävda det är skitsnack. Ja, okej, det kanske det är. Men säg det till Anna, Martin, Ann-Catrin och de andra. De behöver ju bara titta på sina inlänkar för att kanske fundera över vad de gör för fel.

Jag menar att de inte gör något fel, de skriver bra, de är skärpta och de har intressanta synpunkter men av någon anledning gynnar inte medverkan i nätverket dem och jag dristar mig till att undra varför?

Läs även andra bloggares åsikter om netroots, bloggar, inflytande, kotterier, politik

Dock kommer även viss fortlöpande information komma här på bloggen. Exempelvis så är det inte så att jag enbart bloggar, jag fortsätter naturligtvis driva mitt företag och i företaget gör jag fortfarande uppdrag såsom utbildningar, rapporter och undersökningar. En och annan debattartikeln kommer likaså produceras precis som förut och då puffar jag för det här.

Jag har numera ingen fast anställning alls utan ska helt försöka leva genom det jag kan sälja utifrån min lilla verksamhet. Alltså är även uppdraget på Voltaire något som jag fakturerar via mitt företag. Usch, jag måste ta tag i min bristfälliga bokföring igen.

Är det alltså så att du behöver mina tjänster så är jag tillgänglig i samma omfattning som förr, på så sätt har inget förändrats. Tid har jag, kompetens saknas inte och, inte minst, jag har massor av energi att ta tag i utmanande uppdrag så hör av dig.

Läs även andra bloggares åsikter om uppstuds, erik laakso

Tidigare har jag varit en tydlig förespråkare för ett kontantfritt samhälle men jag har till vissa delar ändrat mig. Kontanter är en förutsättning för att kunna leva utan att lämna allt för många digitala spår efter sig och det är en stor del av integritetsskyddet för oss människor. Därmed inte sagt att kortbetalning har stora fördelar för såväl konsumenter som för butiksägare och banker. Nu blir det, äntligen, förbjudet att ta ut en kortavgift vid kortbetalning. Det är stor skandal att handlare agerar så korkat att de lägger på en extraavgift helt godtyckligt. Det är som om de inbillar sig att det inte kostar pengar att hantera kontanter.

Ett problem är att det inte är fri prissättning på tidningar och cigaretter. För en liten tobakshandlare, som han i artikeln här, där det mest säljs tidningar och cigg, vore det bra mycket smartare att kunna räkna ut korrekt marginal på varorna och ta den betalning som gör att han kan betala sina omkostnader. Det finns ingen butik som tar en el-avgift, en städavgift, en värmeavgift, en kvällsavgift eller varför inte en kontantavgift, men en kortavgift tar många gladerligt ut. Sånt retar bara upp kunderna och många väljer en annan butik istället. Du som är handlare måste faktiskt ha förmågan att räkna ut dina omkostnader och ta betalt utifrån det, eller hur?

Alternativen till kontantbetalning finns faktiskt, med bevarad integritet också måhända. Det gamla kontantkortet kunde kanske återkomma, med anonymiserade funktioner och laddningsmöjligheter utan registrering. Att betala via mobiltelefonen är också möjligt, exempelvis via SMS eller, hellre, via RFID-taggar. Har man kontantkort som är oregistrerat går det utmärkt att vara hyfsat anonym även då.

Finansmarknadsministern, Mats Odell (Kd), verkar dock sakna insikt om hela affärsvärldens förutsättning, nämligen att det alltid (Alltid) är kunden som betalar för kostnaderna. Han säger nämligen i den tidigare länkade artikeln, följande: “Bankerna och handeln får själva sätta sig ner och komma fram till en rimlig lösning. Som det ser ut idag är det konsumenterna som får betala.”
Upplysningsvis herr Finansmarknadsminister, det kommer det vara även efter att bankerna och handeln kommit överens och det är inget onormalt med det.

Men, invänder kanske du, det är väl inte rimligt att jag som betalar kontant ska behöva bära kostnader som kortbetalaren orsakar? Ja, kanske är det inte rimligt att jag som aldrig fryser ska betala för uppvärmningen av sagda kiosk, eller att jag som inte bryr mig om att det är lite grus på golvet ska betala för städningen av lokalerna? Det är tyvärr ett infantilt resonemang. Du som konsument betalar varan utifrån vad handlaren behöver för att kunna erbjuda sina varor till dig, vad han har för omkostnader för sin verksamhet är inget du och jag med att göra faktiskt. Antingen betalar vi det pris han erbjuder varan för, eller så väljer vi att låta bli att handla. Det viktiga är att det är lika villkor kring konkurrensen. Det tycker i alla fall jag. Vad tycker du?

Läs även andra bloggares åsikter om kortbetalning, kredit, kontanter, handel, avgifter

Jag befinner mig i Lund några timmar denna eftermiddag och möts av skyltar på väg in i staden. Skyltar som förkunnar att Lund är en “fair trade city” och att de arbetar för en hållbar stad. Sådant gör mig så glad samtidigt som det väcker en del frågor kring hur andra kommuner agerar.

När jag bodde i Tierp argumenterade alltid köpingens mångårige kommunalråd, Bengt-Olov Eriksson (S) emot en rättvisemärkning eftersom det skulle innebära att binda upp sig till ett varumärke, Fair Trade. Kommunens jurister hävdade att kommunen skulle kunna bli stämda av andra märkningar inom samma segment etc. Hur kommer det sig att Lund klarat av att vara föregångare på det här området?

När några av oss började driva de här frågorna i Tierp så verkade det som om Lund var den enda rättvisemärkta staden i landet. Idag är det 34 städer som har skrivit avtal med Fair Trade om att vara rättvisemärkta städer, bland annat Växjö, Uddevalla, Örebro och Norrköping.

Det hot som Tierps kommunalråd såg, finns inte längre (om det alls funnits), rättvisemärkningen utgår ifrån att man förbinder sig att konsumera produkter med märkning från Fair Trade eller motsvarande. Det gör att styrgruppen som agerar på det här området hela tiden kan välja bland de olika rättvisemärkningar som finns, men kravet som är viktigt handlar om att hela tiden söka efter produkter som lever upp till dessa viktiga kriterier.

Rättvisemärkningen är en av de mer betydelsefulla vägar som finns att bekämpa fattigdom och exploatering av tredjevärlden.  Genom rättvisemärkningen garanteras odlare och anställda förbättrade ekonomiska villkor och diskriminering och barnarbete motverkas. Jag skulle vilja att det dessutom är tydligt att barnarbete motverkas genom att utbildning erbjuds istället, utan att familjerna blir lidande ekonomiskt på kuppen.

Den kritik som finns mot rättvisehandeln är också värd att beakta och väga in. En del utav den har högre relevans, annan har lägre relevans. Om man menar att rättvisemärkningen skadar frihandeln genom att lägga ett prisgolv på varor, så är det en relevant invändning. Ett prisgolv är en kartellverksamhet, i likhet med, och mycket likt, fackliga överenskommelser om att inte jobba till underbetalning. Det är något som marknadsliberaler vänder sig emot eftersom det begränsar marknadens förmåga att reglera sig själv. Men eftersom marknaden först och främst inte förmår reglera sig själv, och för det andra inte tar utvidgad hänsyn till de anställdas villkor utifrån likavärdes-principen, så finns det ingen anledning för anställda att inte sluta sig samman i karteller som pressar upp löner och förbättrar villkor.

Men givetvis är det ett problem att de flesta produkter som återfinns som rättvisemärkta, kommer från hyfsat utvecklade länder, som Mexico, och inte från riktigt fattiga länder. Där ser även jag fram emot en utveckling, lägre trösklar för att kvalificera sig och ett aktivt arbete från organisationen att nå odlare i riktigt fattiga omgivningar. Men utan debatten och utan det aktiva valet från oss som konsumenter och kommuner, kommer givetvis inget att hända i de fattiga länderna ändå, annars hade ju marknaden redan korrigerat detta och det har den, som bekant, inte gjort.

Nu är det val om bara lite drygt en månad. Jag vill se åtminstone en dubblering av antalet rättvisemärkta kommuner under nästa mandatperiod och jag hoppas att såväl Alvesta, där jag bor, och Värnamo, min grannkommun, ska ansöka. Och givetvis, Bengt-Olov Eriksson i Tierp, lyssna på den fackliga s-föreningen, de har rätt när det gäller rättvisemärkningen.

Läs även andra bloggares åsikter om fair trade, rättvisemärkning, rättvisemärkt, fairtrade, fair trade city, politik

PS, det svenska Rättvisemärkt har bytt namn till det internationella Fair Trade. Jag tycker inte alls om det och tänker fortsätta kalla det för rättvisemärkning eftersom det fungerar utmärkt på svenska.

Precis likadant är det med den interna opinionen hos vänsterns bloggare. Det är faktiskt bara då de är relevanta och intressanta. I alla fall om man inte tror att gnabb mellan bloggare kommer leda till att Nisse Svensson i Hyltebruk byter parti i valet.

Att förminska det stora grupparbetet som pågår i den sociala mediesfären, till att handla om ekonomiska resurser för det ena eller det andra blocket är missvisande. Det förlöjligar dessutom hela den svärm av bloggare från höger till vänster som resonerar om saker utan att agera som megafoner för sitt parti. Det liknar allt mer enögda hockeyfans som inte kan se skönspelet även hos ett motståndarlag utan bara skriker på domaren och motståndarna när det egna spelet hackar.

När Johan Ulvenlöv med flera netroots-bloggare bjuder upp till dans genom att jämföra ekonomiska muskler, bjuder man automatiskt upp till en diskussion om välavlönade ombudsmän i den fackliga rörelsen som, på arbetstid, kommer kampanja för Socialdemokraterna i valet. Det är givetvis ingen jämförelse som håller i rent ekonomiska siffror, men det är en sanning som borgarna älskar att dra upp när vi börjar tala medier, ekonomi och tankesmedjor. Klarar netroots-bloggarna att parera i den dansen? Jag tror risken är att det här ämnet slår tillbaka mot de rödgröna på ett högst oväntat sätt och då har s-bloggarna bitit sig själva i svansen en smula.

För övrigt noterar jag med ett leende att det råder en länk-bojkott från netroots-bloggarna. Men jag länkar vidare till dem i alla fall, eftersom det uppenbarligen är centralt för dem att samla sina länkar för vidare klättring på knuff-listan.

Peter Högberg, Johan Westerholm, Johan Ulvenlöv, Anna Vikström, Martin Moberg, Kent Persson.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, ekonomi, resurser, ombudsmän, pengar, politik

Han skriver själv om domen på sin blogg.

Anders Widén, den briljante skribenten från Jämtland, pekar ut Carl Larsson, vår svenska nationalskatt som förbrytare och poängterar att nationalmuseum begår eventuellt brott.

Johanna Sjödin visar på hur lagen är rena snömoset.

Det mest skrämmande är dock den effekt dessa otäcka lagar har på helt oskyldiga människor. Jag vågar faktiskt inte göra det jag vill göra, publicera bilden här på min blogg. Så av respekt och omvårdnad om min familj kan jag bara konstatera att staten lyckas skrämma mig, åtminstone till viss del, till återhållsamhet.

Den här bilden, skapad av en till mig närstående, föreställer en tecknad mördare vars offer inte riktigt är bekant. Men kanske borde en polisanmälan för skyddande av brottsling, medhjälp och mord lämnas in?

Läs även andra bloggares åsikter om lag, juridik, rättstaten, samhället, politik